Kayo Mpoyi

Hur relaterar du till ditt familje-/släkt-arkiv: fotografier, filmer, ljudsamlingar, minnen, muntliga berättelser?

För mig är det en skatt, något vi måste samla, bevara och berätta om så att vi sprider våra berättelser. Jag har kämpat länge med och mot tanken på att vi saknar historia. Det är en idé som kommer av undanträngandet och frånvaron av svarta och afrikanska röster i den historia vi tar del av varje dag.

Var har det visuella materialet som du väljer att dela med oss för koppling till din familj/släkt? Varför just detta material?

Jag arbetar mycket med arkiv i mitt konstnärskap, både i skrift och i bild. Min andra roman fick sin form från de fotografier jag hittade i min mammas fotoalbum. Jag har också arbetat med det privat och nationella arkiv, såsom etnografiska. I det nationella arkiv finns bitar av vår historia men det arkivet är bortkopplat från oss. I det nationella arkivet har objekten och människorna förlorat sina namn. I det personliga arkivet vet jag vad alla heter på fotografierna och jag kan berätta flera historier om det jag ser. Men däremot saknas stora bitar av historien. I det visuella arbetet har jag utöver att placera dessa arkiv bredvid varandra, arbetat för att skapa ett tredje fiktivt arkiv som tillåter mig att bearbeta och bemöta den tystnad och de sår som skapats av historien.

Vad betyder (det svarta) arkivet för dig?

Arkivet blir en källa till kunskap, en plats för helande och ett nytt språk. Ett språk för hur vi handskas med historia samt hur vi cementerar vår närvaro i framtida berättelser.

Om Kayo Mpoyi:

Kayo Mpoyi, född 1986, är en svensk konstnär och författare. Kayo föddes i Zaire och kom till Sverige som tioåring. Kayo fick Katapultpriset 2019 för sin debutroman Mai betyder vatten, en barndomsskildring som utspelar sig i kongolesiska exilmiljöer i Dar-es-Salaam i Tanzania.