Jag minns er alla,
fast jag ser er för första gången,
ni är mina fastrar,
min mors barndomsvän,
en granne,
en repetetion,
roten i mitt skratt,
ni är det familiära butiksbiträdet, hon som hälsar hem varje gång jag handlar,
ni är frisyrerna jag väljer mellan medan jag väntar på min tur,
ni är ett överfört ögonblick och jag vill stanna här;
för att här finns vi,
här har jag en bror med en ömm och lekfull blick,
fast vi inte håller händerna gör blicken det,
här äter vi en måltid ur ett fat,
här är väntandet en pose som landade vackert i någons blick,
här har jag en föregångare som ser konturerna på min kropp
Ni är en repetion
Ni är en linje som väcker mig till liv i svartvita fotografier. Ni är blickar som väcker
anekdoter.
Ni är framaningen av en glädjesång, när du kommer hem, när du ringer, när du minns.
Ni är frammaningen av en glädjesång, när du dansar, när ni ser och när ni ses
Ni är frammaningen av en glädjesång, när vi berättar, när vi nämner, när vi återskapar
När du tillbringar en dag på stranden,
med husen som bakgrund
och havet som en ljudförnimmelse,
sanden som ryggstöd – ingen möter mig i blicken och var är den yngsta?
När måltiden aldrig tycks ta slut och blicken landar och stannar hos mig.
När pappas skor ligger under soffan och du precis ska börja glida över golvet och dra med oss
din dans.
När linjer slutar i små berättelser medan huvudet vilar mot en stol, kanske på en sängkant.
Kanske håret precis blivit klart. Kanske vi har älskat.
När dynamiken återkommer och jag känner igen det
Medgörligt, lekfullt.
När flera generationer i en pyramidisk formation samlas,
barnen längst ner,
äldre sittande på stolar strax ovanför,
resten stående och snittet utelämnar
en som bär och en som blir buren
När alla bär vackra kläder för å fira, för å leva, för å le
När vinden viftar kläderna bakåt och kyssen fram
När hon blir en del av arkivet över kvinnor som ger sin blick till framtiden.
När du står längst fram på scenen som i en monumental stund fast mikrofonen är urkopplad
och pianisten vilar.
Avgörande ögonblick
Kontrakt, kläderna kliar, håret är precis som på den där bilden, sitter åt lite för hårt, det är min
systers skor, och det här är ditt första bröllop va?
Ni är en repetion, och ännu inte martyrer.
Det är mjukt, stilla,
det finns glädje och det finns begär,
det finns oss och du flera gånger, till och med oändligt och jag vill stanna här.
